Related Paintings of unknow artist :. | Goat Heidrun am browsing pa Valhalls roof | Coast Landscape Dunes and Windmill | Floral, beautiful classical still life of flowers 01 | Still life of Roses,Carnations,Daisies,peonies and convulvuli in a gilt vase,upon a stone ledge | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 267 |
Related Artists:
Anne-Louis Girodet-Trioson
1767-1824 French Anne Louis Girodet Trioson Galleries Girodet was born at Montargis. He lost his parents in early youth and the care of his inheritance and education fell to his guardian, M. Trioson, "medecin-de-mesdames," by whom he was in later life adopted and whose surname he took in 1812. He started in school by studying architecture and pursuing a military career. He later changed to the study of painting under a painter named Luquin, before entering the school of David. From 1789 to 1793 he lived in Italy where, at the age of twenty-two, he successfully competed for the Prix de Rome thus making a name for himself for his painting of the Story of Joseph and his Brethren. At Rome he painted his Hippocrate refusant les presents d'Artaxerxes and Endymion-dormant (presently held in the Louvre), work which was praised at the Salon of 1793.
Joseph Karl Stieler
(1 November 1781 - 9 April 1858) was a German painter. Born in Mainz to a family of engravers and die-cutters, Stieler received some artistic training from his father, August Friedrich Stieler (1736 - 1789). Stieler began his career as a painter of miniatures. His portrait style was most especially shaped during his work in the Parisian atelier of Francois Gerard, a student of Jacques-Louis David. In 1808, he established himself as an independent portraitist in Frankfurt am Main. He traveled through Italy in 1810. In 1816, he traveled to Vienna to paint the portrait of Emperor Francis I of Austria. Between February and April 1820, he worked on his portrait of Beethoven, which is probably the most well-known representation of the composer today. Stieler worked mainly in the service of the Bavarian court. His painted likenesses in Schloss Nymphenburg, Schönheitengalerie, the so-called Gallery of Beauties, were commissioned by King Ludwig I. Stieler also painted the portraits of Goethe, Amalia of Greece, Friedrich Wilhelm Joseph von Schelling, Johann Ludwig Tieck, and Alexander von Humboldt. The most distinguishing feature of Stieler's portraits is his utter focus on the sitter. Decorative additions are left out, and there is nothing that distracts the viewer's scrutiny. Stieler accomplished this concentration through deliberate light - dark contrast, which above all highlights the accurately characterized facial features. He died in Loytown.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.